Vad händer om man gör det man inte gör?
Har du tänkt på hur fullt av normer samhället är? Oskrivna lagar och sociala koder, många gånger odiskuterade, icke förhandlade och accepterade utan eftertanke. Eller, för all del, utan att ens tänka före.
Kanske brukar du inte tänka på det. Jag brukar inte så ofta tänka på det. Det är mest när jag någon gång kolliderar med de underförstådda stukturerna som de blir tydliga för mig. När jag plötsligt blir medveten om att min moral eller mina livsval inte är allmänt gångbara. När jag kommer på mig själv med att tystna i fikarummet och glida förbi ämnen som kan vara känslomässigt laddade för att jag inte följer normen, för att min röst skulle bryta det sociala lugnet, om jag höjde den och sa vad jag tycker, om jag sa hur det är, för mig, i mitt liv.
Ibland möter jag människor som får mig att tänka mer på alla dessa normer. Personer som går mot strömmen, kanske för att trotsa men många gånger bara för att vara den de är. Människor som vägrar sänka rösten och glida förbi. Personer som handlöst kastar sig ut i våra fördomars grumliga vatten och river runt. Modiga hjältar och hjältinnor som med sin oanpassning spräcker det sociala lugnets blanka vattenspegel.
Det finns något i mig som spritter till av liv när jag möter en sådan person. "Hälsad vare du modiga" vill jag säga. Jag ser dig. Jag hör dig. Jag högaktar dig. Din kamp är också min. Din glöd är för mig en ljuspunkt att ta sikte på. Låt oss lysa upp normalitetens dunkla regelverk och visa på valen. Du väljer att vara du. Jag kan välja att vara jag. Någonstans har vi alla att ansvar att välja det liv som är vårt. Att följa normen utan eftertanke är bekvämlighet. Att låta våra röster tystna är fegt.
Hälsad vare du djärva som tar på dig den obekväma uppgiften att utmana oss. Hälsad vare du modiga, på din väg mot strömmen blir du den klaraste spegel jag kan finna av vår tid.
