Människor är inga syltburkar
Ord är makt. För med ord skapar vi vår verklighet.
Om du lyssnar på mina ord påverkar jag din verklighet. Om jag är den som formulerar frågorna blir jag också den som definierar problemet. Vi vill gärna lösa problem även när vi inte själva definierat dem. Vi har svårt att bara låta dem vara.
Om jag lyssnar på dina ord påverkar du min verklighet. Om du är den som signerar ettiketterna blir du också den som identifierar rollerna. Vi tenderar att uppfylla de roller som tilldelas oss. På ett eller annat vis.
Att ha egenmakt är att ha makt över min egen verklighet. Ord för mina egna upplevelser och den värld jag lever i. Det sista ordet är sannerligen inte uppfunnet. En del ord finns men används inte. En del ord används men med en betydelse jag inte är bekväm med. Om vi är många som inte är bekväma med hur ett ord används så kan vi återerövra det. Vi kan hylla det och upprepa det tills det nött sig in i det allmänna medvetandet med en ny betydelse av vad det innebär att vara bög, blatte eller slampa.
Men det finns många tecken på att det inte fungerar. Ungarna på skolgården skriker fortfarande bög efter någon de vill förolämpa och negerbollen har knappast gett något uppsving för ordet neger trots att den är både god och ofta förekommande. Vi lyckades inte komma åt den negativa laddningen i orden.
Ändå kan jag känna att det ligger något befriande i att kalla en spade för en spade. För även i de politiskt korrekta omskrivningarnas värld lyser hierarkin igenom. Homosexuella, utrikesfödda och polyamorösa blir inte mindre stigmatiserade för att vi blandar bort korten.
Det finns något motsägelsefullt i att göra motstånd mot en diskurs. För motståndet bekräftar ju samtidigt det rådande maktförhållandet. Det finns ingen mening i att jag definiera mig som polyamorös om det inte finns någon annan som är monogam, och mononormativa diskursen är den som definierar oss.
Jag tänker att det som begränsar oss kanske främst är vår vana att tänka i motsatspar. Vi är män eller kvinnor, hetero- eller homosexuella, svenska eller utrikesfödda, normala eller avvikande. Först när dikotomierna löses upp kan vi se att det finns en glidande skala, mellanlägen och varken eller-positioner.
